Det talas mycket om lådvinsmissbruk i dessa dagar. Inget fel
i det, men samtidigt tystas ett väl så utbrett beroende ned. Kanske är det för
att det inte är ett storstadsproblem, kanske för att det är stora intressen
inblandande. Men ett är säkert: om ingen gör något åt saken går snart en hel
generation under i ett beroende de inte på egen hand kan ta sig ur. Jag talar
förstås om trimmermissbruket.
Liksom lådvinskonsumtionen når trimmerkonsumtionen sin kulmen på sommaren och semesterns första dagar är det många som går loss lite väl hårt
på trimmandet utan att tänka på konsekvenserna.
Det som börjar som en oskyldig frisering av ostyrigt gräs på
uppfarten, går lätt över i en renrakning av hela tomten. Och innan man vet ordet av
kan man vara över på grannens tomt eller kanske rent av ute på allmänningen.
Känner man med sig att det är så här, bör man ställa sig en och
annan fråga:
Vaknar jag på morgonen och känner mig trimmsugen redan
före nio, fastän det är lördag och grannarna säkert vill sova?
Trimmar jag dagligen?
Skämtar jag bort anhörigas oro med att säga att jag bara är i toptrim?
Behövs det större trimmers för att ge mig den
tillfredställelse jag förut fick med den lilla trimmern?
Den soliga sommaren som följt på en regnig inledning kan
vara extra frestande för en trädgårdsägare i riskzonen. Gräset har växt mycket
och tillfällena att trimma är fler än på länge. Så här års är det också så
mycket enklare att dölja sitt missbruk. De trimmas öppet och är också i vissa
kretsar socialt accepterat att trimma lite medan man hejar på grannen, vinkar
åt någon passerande familjemedlem eller kollar om man fått något sms.
Men det som ser ut som ett ansvarstagande trädgårdspyssel, har ofta en mörk
baksida. Många är de sommarlovslediga barn som tvingas se sina pappor (ja, för
det här är främst ett manligt problem) iklädda hörselskydd och kanske även
plexiglasskydd framför ansiktet, dagarna igenom.
”Förra sommaren såg jag bara ryggen på min pappa,” säger en
pojke, vi kan kalla honom Sebastian. ”Det började med en trimmer, men ganska
snart var han inne på röjsåg och motorsåg. När han började tala om en
stubbrytare, förstod vi att något var allvarligt fel.”
Så vad gör vi? Jag säger inte att jag har lösningen på problemet. Men är
inte en reglering av den här marknaden något man ändå borde överväga? Jag
efterlyser varningstexter. Åldersgräns (trimmers bör ej säljas till folk över
35 år eftersom risken att hamna i missbruk är mångdubbelt stor i de äldre
åldersgrupperna). Inför också monopol. Sälj trimmers under kontrollerade former
i storstäder. Vi kan inte ha ett samhälle där 55-åringar kommer över trimmers,
röj- och motorsågar på byggvaruhus ute i landet, vardag som helg, helt okontrollerat.
Tillbaka till motboken! Fast på trimmers den här gången, tack.
Helena Helsing Mork